Annons

Annons

Annons

Diken, dy och enbenta ankor

Egentligen borde jag sett alla tecken innan och ändrat upplägg. Men ibland så kommer en idé som känns så bra så man bara måste testa det. Men strålande sol, en helt ny plats, flytring och med viss tidspress är alla tecken som jag borde ha tagit hänsyn till. Svältfödd på fiske som jag var och fortfarande utan båt så grep jag efter alla halmstrån jag kunde nå och när jag fick tipset om att det tagits stora gäddor under vinterns ismete i en avskild och med båt onåbar skärgårdsmar ca 20 minuter med bil från mig så kunde jag inte låta bli att åka dit.

Till historien hör att just flytringsfiske genom åren har vållat mig ganska dråpliga situationer med läckande ringar, tappade fenor, avbrutna spön, skador och annat djävulskap. Men då jag förra året tog mina två största gäddor på mina två enda flytringspass under våren så trodde jag att turen hade vänt. Men jag hade fel.

Det började med att jag blev avsläppt av sambon på det enda stället jag fått tips om att man kunde ta sig ner till vattnet från. Det visade sig vara bakom en bom med den stora texten ”privat område” och då jag är ganska försiktig med att tassa in på andra människors mark, allemansrätten till trots, så tog jag fram mobilen och kollade kartan efter nått annat ställe att ta sig ner. Det såg ut som man kunde följa en liten bäck som bildade en kil in i vassen ner mot vattnet. Men som många vet så kan ju det som ser bra ut på kartan visa sig  vara mindre bra i verkligheten.

karta

Men jag kom i alla fall ner mot vattnet och innan vassen började  bli allt för tät så slänger jag ner mina grejer, blåser ut flytringen och byter om till vadare. Det som på kartan sett ut som en liten bäck är dock mer som ett lerdike som är ca en och en halv meter bred. Jag puttar över flytringen över diket och med fenorna i ena handen och spöet i andra så tar jag ett kliv ner i vad som ser ut som det grunda vattnet. Det visar sig vara en mer än en meter djupt, med dybotten och fruktansvärt mycket grenar på botten, så inte nog med att jag sjunker ner jag fastnar dessutom med fötterna i grenarna. Jag reagerar med att bli panikslagen och kastar mig mot flytringen vilt sparkandes med benen för att försöka komma loss. Till slut så kommer jag loss men har uppenbara problem att ta mig upp på andra sidan diket. Till slut kommer jag upp, stinkande av den bruna dyn som täcker mig upp till magen.

Jag följer diket/bäcken ner till vattnet och har hyfsat lätt att komma igenom vassen men sjösättningen blir vansklig då jag återigen går ner i dyn den här gången med fenorna fastspända på fötterna, men till slut så lyckas jag genomblöt av svett kasta mig ut i vattnet och glider långsamt bort från vassen.

Nu börjar en tre timmars lång kastövning i kaffe latte färgat vatten. Jag paddlar och fiskar av vasskanten längs hela östra sidan av maren, ca 200 meter, vänder sedan och fiskar av den södra sidan. Hela tiden med målmedvetenhet och den där envisheten hos en dum fiskare som är helt säker på att han kommer få napp när som helst trots att området uppenbart är lika dött som disco.

Till slut så börjar jag tvivla på att det går att lokalisera någon gädda i detta vatten, men bestämmer mig ändå för att fiska runt hela maren. Då känner jag något som snuddar vid min högra vad och fenan känns glappig när jag paddlar. Jag lyfter upp fötterna och ser att hela spännbandet som håller fenan fast runt hälen har lossnat och fenan håller på att glida av foten. Jag räddar fenan men inser att jag nu har ca 300 meter att paddla tillbaka med hjälp av bara en fena. Självklart har vinden nu vänt och det friskar i bra med motvind.

20150406_111603340_iOS

Så likt en enbent anka så sick-sackar jag mig hela vägen tillbaka samtidigt som jag försöker fiska. Det går lite sisådär. Efter nästan en timmes paddlande, där jag på slutet sitter och paddlar med den lösa fenan för hand, så når jag platsen där jag gick i. Tänk er nu samma scenario som när jag sjösatte men tvärtom och lägg till den roliga dimensionen att ha ett vänster ben som känns stelopererat.

Jag konstaterar när jag kommer hem att jag aldrig mer kommer att fiska flytring någonsin igen. Sen kommer jag på att jag om exakt två veckor skall medverka på flytringstävlingen ”Lord of the ring” i mälaren. Det är väl lika bra att ställa in sig på att det kommer att gå åt skogen det med. Dagen efter ringer jag desperat till marinan som har min båt på service, jo den är klar säger dom, men du har glapp i huvudströmbrytaren säger dom. Vill har inga sånna hemma men vi kan få hem den på en vecka, vill du vänta? Glöm det svarar jag, jag måste få i båten nu vad gör lite glapp i strömbrytaren?

Det här inlägget dedikerar jag till alla som på sociala medier bara lägger upp bilder på stora gäddor, rapporterar om ”fantastiskt” fiske, och aldrig verkar haft en dålig dags fiske i hela era liv. Ni kan alla dra dit pepparn växer!

 


Annons

Annons

Annons

Annons

Annons



Annons

  • Patric Arvidsson

    Skön text! Får mig att minnas en gång när jag och fiskekompisen Jonas i becksvart mörker skulle ta oss tillbaka till bilen efter en kvälls fiske i Rismyrströmmen Dammån. Vi hamnade ute på en myr bestående av gigantiska grästuvor med meterdjupa hål emellan. Äkta benbrytarterräng!! Tog oss säkert 1 timme att ta oss de 500 metrarna till bilen…

    • Ulf Hagström

      Kul att du gillade texten Patri! Vi har alla en mängd historier om dåliga fiskedagar, men det är väl sällan vi delar med oss av dom. Jag står upp för alla oss som inte fyller alla sociala medier med stora fiskar hela tiden! 🙂


Annons


MER FRÅN ALLTOMFLUGFISKE.SE