Annons

Annons

Annons

Nu är det banne mig vinter!

Jag stirrar kisande ut över Österdalälvens grå, matta vattenyta. De ilskna små snöflingorna, som kastas fram och tillbaka av vinden, träffar mig då och då i ögonen. Det har snöat i två dygn nu och även om fiskeförbud redan råder i de strömmande vattnen, känns det nu ändå så slutgiltigt.

Winter morning insta 700

Kylan har varit här längre än snön och snart kommer alla mindre vattendrag att försvinna under ett vitt täcke av snö och is.

Så länge det bara var lite puder på marken kunde jag fortfarande smyga efter bäckar och åar. Söka efter potentiella ståndplatser, söka efter stenar och hålor jag aldrig sett förut. Låta mina sinnen söka av nya platser, låta mig medvetet luras in i små hallucinationer om vak och rörelser i vattenytan.

Men, nu är det banne mig vinter på riktigt och några fler flugor lär inte bli kastade på ett tag.

För en renodlad flugfiskare i norra Dalarna innebär en vinter oftast månader av väntan på ännu en vår. Vattendragen är stängda för fiske, eller överfrusna, och på sjöarna ligger isen tjock sedan länge.

Visserligen skulle man ju kunna trotsa kylan och ägna sig åt lite pimpelfiske vid någon trolsk skogstjärn. Men känner jag mig själv rätt skulle det bara bli en massa trolskt eldande och korvgrillande.

Det brukar istället bli rengöring av spön, rullor, linor och vadare. Upprepade sorteringar  av flugor, tafsmaterial och småprylar. Alla gapande hål i flugaskarna ska dessutom fyllas igen, så det blir garanterat många timmar vid bindstädet under de många kalla och mörka vinterkvällar som väntar.

Det är ju faktiskt nu som planeringen börjar också. Ni vet det där knäskavande krypandet bland kartor utspridda på ett golv och dom konstiga, oftast otydbara, anteckningarna på en lagom skrynklig papperslapp.

Även om kanske mycket av detta idag är utbytt mot noggranna överflygningar via internet, så är det lika spännande varje gång.

För mig ska ju Montanaresan bokas nu på vintern och resvägen, i stort, ska ritas in på kartan. Alla nya vatten som ska fiskas måste givetvis undersökas extra noga vad gäller fiskeplatser och insektsliv. När det gäller de platser som jag alltid återvänder till, gäller det snarare att göra läxan vid städet.

Vi får ju heller inte glömma vår egen ”bakgård”. Hur ofta blir vi inte hemmablinda och far land och riken kring men glömmer bort alla fantastiska små vattendrag och sjöar här hemma? Undrar om det inte börjar bli dags att ta en titt även på den lokala kartan?

Tankarna snurrar och återigen ställer jag mig samma fråga. Hur ska vi reda ut det här med vintern nu då?

Men som alltid är det väl bara att bita ihop, ta fram skidorna och ta sig framåt genom snöstormen.

För snart står vi väl där igen, med spöet i handen, och blundar leende mot den värmande vårsolen.

Eller?

 

/Stefan Larsson

LÄS OCKSÅ

Dela

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons



Annons


Annons


MER FRÅN ALLTOMFLUGFISKE.SE