Han kom tidigt i år, budbäraren. Den första bäcksländan brukar krypa upp på snön nere vid älven i April, men nu anlände han redan i Mars. Det brukar liksom vara startskottet för en ny säsong med sländor och vakande harrar och öringar. Några varma dagar i mitten på månaden lurade nog fram honom. För visst blev han lite lurad, stackarn, då det inte var slut på vare sig snöandet eller vintern. Jag menar…här ger man sig, glad i hågen, ut på friarstråt bara för att inse att man är själv i ”hela stan”! Hoppas ändå att han hade en hyfsad eftermiddag där i snön. Nu inväntar vi bara nästa…
